| |
|
|
|
Berättat av grundaren Gunnar Hjälmmark
|
|
|
Året var 1955 då jag kom till
Sundbyberg och började arbeta på värmeverket i Storskogen. Storskogen var under
uppbyggnad, familjer flyttade hit allt eftersom fastigheterna blev färdiga.
Barn kom från olika miljöer och fick leva med bland annat byggnadsställningar i
trapphusen, området var oplanerat och absolut inget föreningsliv existerade i
området. Föräldrar skaffade sig fritidstomter långt från närboendet och många
barn blev så kallade "Nyckelbarn", utan tillsyn när de kom hem från skolan och
även på helgerna då föräldrarna höll på med sina fritidstomter och många barn
inte ville följa med. Och ännu har ju inte tv kommit ordentligt. Så något måste
göras. Jag jobbade på värmeverket och blev också den förste "portvakten" på
Ateljevägen, så jag lärde snart känna en del familjer, deras barn och ungdomar.
Sundbybergs kommun hade startat kvarterserier ibland annat fotboll, så
grabbarna behövde en vuxen ledare. En kallelse till möte sattes upp i portarna
och första mötet hölls på Golfängarna i gräset, med medhavda bullar och saft.
Där beslöts att vi skulle försöka skaffa en lokal för samling och eventuellt
bilda en förening. Vi fick av Förvaltaren disponera en rivningsfastighet i
kvarteret Lärkan, nuvarande Tuletorget. Plötsligt hade vi 10 st. 7-mannalag i
fotboll, jag handplockande ca tio föräldrar som handledare åt lagen och det
fungerade utmärkt. Under tiden revs fastigheten i kvarteret Lärkan, men vi fick
ett stort skyddsrum på Skogsbacken utan sanitära möjligheter.
Vi tog kontakt med dåvarande kommunstyrelsens ordförande Artur Sköldin som
också var direktör på Förvaltaren, vi tog denna kontakt för att snabbt få gehör
för våra önskemål. Vi fick förslag på en lokal på nuvarande Ateljevägen 3 som
redan var uthyrd till en möbelfirma som lager, de fick en annan lokal och vi
lämnade in en ritning på hur vi ville att lokalen skulle inredas för att passa
oss. Efter två månader kunde vi flytta in med inventarier och allt.
Nu kommer det viktiga.
Efter inflyttningen kallades det till möte med dom handplockade föräldrarna,
efter diskussion beslutade vi att bilda en styrelse och också en förening. Vid
nästa allmänna möte med ett fåtal föräldrar beslutade vi om föreningens
målsättning och stadgar, som vi i förväg gjort upp som förslag.
- Att klubben som skulle ha som verksamhet fotboll, bordtennis och
ungdomsverksamhet med tyngdpunkt på det sistnämnda.
- Att begränsa medlemsantalet till 150 medlemmar mellan 7-15 år och sedan
uppåt. Tanken med detta var att varje medlem skulle bli garanterad en ledare
för personlig kontakt.
- Öppettid för lokalen beslutades till klockan 17-21 med tanke på att
medlemmarna skulle upp till skolan på morgonen efter.
- Vidare att ha intim kontakt med skolan och föräldrarna.
- Samt en medlemsavgift av 10 kr/år.
Kvartersfotbollen fortgick under 1955 och under tiden tillverkade och skänkte
byggfirman Baltzar Lundström 5st bordtennisbord åt föreningen. Vi tiggde ihop
fotbollsdräkter och bollar av olika firmor i Sundbyberg. Så kom hösten och
vintern, och då ville ungarna åka skridskor, Golfängarna var oplanerad mark,
men vi hittade en plätt där nu tennisbanorna ligger. Men det var ganska stor
lutning för att kunna göra is. Vi fick låna brandslangar av brandkåren till att
spola med och detta gjorde vi om nätterna eftersom vi hade vårt arbete om
dagarna och vi var väldigt beroende av vädret. Till slut fick vi en någorlunda
bra isbana, samtidigt tiggde vi ihop en belysningsanordning om 6 stycken 1000 w
strålkastare med stolpar och kablar av Siwerts kabelverk. Sen var
skridskoåkningen i full gång även matcher mot andra klubbar vad det gällde
bandy. Inkomster började vi få genom lotterier och julmarknad. Samtidigt
bildades Fritidsnämnden som innan hette Idrottsstyrelsen, vi sökte och fick
föreningsbidrag.
Vi fick ihop en bra styrelse med Ove Hector, Åke Wikström, Rolf Sundborg, Sture
Persson och Gunnar Hjälmmark.
På vintrarna 55-58 ordnade skolan med läraren Kjell Grane skidtävlingar med
mera, vi hade även filmvisningar både i lokalen och Östergårdens hörsal, där
alltid skolvaktmästare Harry Ulveruud ställde upp som maskinist. För att samla
och få kontakt med föräldrar ordnade vi bingoaftnar som aldrig gick ihop
ekonomiskt, men det var viktiga träffar. 1956 gick vi in i
Riksidrottsförbundet, Fotbolls, Bordtennis och Bandyförbundet.
Det rullade på och grabbarna växte till sig så 1958 hade vi ett stort tältläger
under tre dygn ute på Ekilla. Vi hade matchutbyte mot Bollsta IF med tre lag.
Ve beslutade under lägret att starta ett ishockeylag till nästkommande säsong.
Vi kom in i seriesystemet Stockholmsringen i fotboll och anslöt oss till
Ishockeyförbundet.
Dom första fem åren var väldigt jobbiga. Vi bodde nästan i lokalen för att
alltid finnas tillhands, men grabbarna var väldigt lojala och kallade lokalen
för sitt andra hem.
Ja det rullade på även med ishockeyn ända upp till div. 2, men med åren blev
grabbarna för gamla för hockeyn, så när vi blev erbjudna att överta bandyn från
S.I.K. slog vi till i två syften. Det ena var att grabbarna kunde spela bandy
högre upp i åldern, samtidigt att med sin erfarenhet av klubben ta över
ledarskapet. Ishockeyn är dyr i drift i förhållande till bandyn och
ungdomsverksamheten behövde mer resurser. Så vi beslöt att sluta med hockeyn
vilket har visat sig vara ett klokt beslut.
Dessa rader om Storskogens SK:s drygt 40-åriga historia har Gunnar Hjälmmark
skrivit så kortfattat han kunde. Jag garanterar att han skulle kunna berätta i
oändlighet.
Gunnar Hjälmmark är en människa som fortfarande kommer till lokalen med jämna
mellanrum och hyllar grabbarna för deras insatser och även oss som idag leder
klubben. Men sin egen insats är inget att orda om tycker han.
Men Gunnar, jag kan genom alla som passerat genom Skogens lokal inget annat
göra än att buga mig djupt för den tacksamhet vi känner emot dig och ditt
arbete för ungdomen i Sundbybergs kommun sedan 1955.
Gunnar Hjälmmark
Gm Christer Andersson
|
|
|
|